Måste bara skriva några ord till ikv. Fick en bra kommentar från Katrin och vill gärna följa upp den lite.. Visst har du rätt i att jag är en rolig prick, men om ni bara visste hur lång tid det tagit att acceptera mig själv som jag är!! Tänker på det här med båtköpet bl.a, många rynkar nog sina pannor och vädrar 40års KRIS eller dylikt. Men ska sanningen fram gott folk har jag nog hellre lidigt av en 30årig kris!!! De här sista åren har nog varit de mest omtumlande i mitt liv, kulmen kom i fjol då jag tappade fotfästet totalt! Vissa saker vill jag ej nämna här men alla vet att vi var med om en fruktansvärd olycka hemma hos mig när Robin gick bort. Denna händelse går inte att beskriva i ord, den totala känslan av maktlöshet och rädsla och ja, nej det finns inte ord.. Minns allt som igår och tror att om man ser en människa "försvinna" mitt framför ögonen på en så förändras man för alltid! det är ingen klyscha att livet KAN förändras på en enda sekund. I alla fulla fall fick jag erfara vad riktiga vänner verkligen betyder när det är som värst, önskar bara de visste HUR mycket. Och även med hjälp av kurator Katarina så började saker och ting klarna. Och nu först börjar jag verkligen kunna bli tillfreds med de val jag gjort och jag har även fått lättare att acceptera andra. Vi kan inte gå omkring och slösa negativ energi på struntsaker, (men de e lätt hänt) och tänk om folk istället för att vara avundsjuka, kunde glädjas mera åt både egna och andras lycka... Och som sagt man behöver INTE ha en 50års kris bara för att man färgar håret! En liten uppmaning till alla därute blir således, Lev livet och ha kul helt enkelt......... Hoppas ni inte väntar på det rätta tillfället att verkligen göra det NI vill, gör det NU.... Kram!!
Konstig för att du köpt en båt? Aldrig. Tycker det är skit fränt..Pax för att åka där fram. Oscar vill oxå hänga med. Och du, jag är säker på att Robin åkt med och förgylt vår båttur med "sig själv" och sitt dragspelande..
SvaraRaderaKram from Linda
Du har så rätt. Goda vänner ska man vara rädd om... de är inte så gott om dem! Ta hand om dig, KRAM
SvaraRaderaHade gärna funnits till för dig, om du bara låtit mig.....Tänkte oerhört mycket på dig och skickade dig ett meddelade. Jag hörde aldrig nåt från dig, så jag tänkte, du vill inte. Jag blev så oerhört glad av att du lämnat en kommentar på min blogg, den första gången. Det har känts som att vi tappat bort varandra totalt, sedan jag flyttade. Minns ofta hur roligt vi hade i tonåren. Men har på nåt vis fått för mig att jag nog är den av oss två som uppskattar dessa minnen mest. Saknar du nånsin kontakten med mig?
SvaraRadera